2002-01-27

Till
Svenska kyrkans överklagandenämnd
Domkapitlet
Box 527
351 06 Växjö

Kyrkonämnden i Kalmar kyrkliga samfällighet med anhållan om befogenhetsprövning inför planerad uppsägning av komministern, prosten Dag Sandahl. § 16 vid sammanträde med Växjö domkapitel den 9 januari 2004. Dnr 03-0225-373

Växjö domkapitel hade vid sammanträde den 9 januari 2004 att på begäran av Kalmar kyrkliga samfällighet pröva samfällighets befogenhet att säga upp mig från min tjänst som komminister. Domkapitlets beslut offentliggjordes den 13 januari 2004 kl 9. Till just samma tidpunkt hade kyrkonämndens presidium inkallats för att på delegation fatta beslut om uppsägning. Så skedde också.

Domkapitlets uppgift vad gäller befogenhetsprövning anges i Kyrkoordningen 31 kap 14 §. Domkapitlet ska pröva att beslutet inte strider mot kyrkoordningens regler om tillsyn från biskop och domkapitel vad gäller lära, utövande av vigningstjänsten och efterlevnad av vigningslöftena.

Uppgiften fullgjordes så att föredraganden, stiftsjuristen Bengt Stigner, begärde komplettering av det material om tillsammans fyra (4) sidor som samfälligheten skickat in (diariefört hos domkapitlet den 19 december 2003) 1). Mer material diariefördes den 8 januari, det vill säga dagen före domkapitlets sammanträde. Föredraganden hade sålunda att på uppseendeväckande kort tid sätta sig in i ett komplicerat material. Ledamöterna fick ärendet föredraget. Ingen, inte heller ordföranden, hade själv satt sig in i materialet, det vill säga läst papperen.

Rättsregeln "audiatur et altera pars" följdes inte. Det kan skyllas på den korta tid som stod föredraganden till buds men ansvaret att frågan då avgjorde utan att den saken allra mest angår fick framföra sin mening med biträde av Kyrkans Akademikerförbund åvilar Domkapitlet. Frågan skulle alls inte avgjorts utan att jag beretts möjlighet kommentera arbetsgivarens ensidiga framställning. Denna handläggningsordning är i sig tillräcklig grund för att domkapitlets beslut ska undanröjas. Överklagandenämndens beslut i detta stycke kommer att bli avgörande för framtida beslut vad gäller ordning för befogenhetsprövning. 2)

Domkapitlet konstaterar att "Dag Sandahl erbjudits prästerliga arbetsuppgifter av sin arbetsgivare, Kalmar kyrkliga samfällighet. De personliga skälen hänför sig till det faktum att arbetsgivaren konstaterat att man uttömt sina möjligheter att såväl omplacera som rehabilitera Dag Sandahl. Skälen är alltså inte hänförliga till någon lärofråga:"

Detta låter sig sägas och argumentet att alla möjligheter uttömts är det vanligaste när en arbetsgivare ska förklara varför rehabiliteringen inte blivit gjord. Det är dock inte domkapitlets uppgift att sakgranska den delen av ärendet.

Domkapitlets uppgift är att tränga bakom de angivna skälen för att se om det finns underliggande och inte redovisade skäl som har med läran att göra. (Kyrkoordning för Svenska kyrkan - med kommentarer och angränsande lagstiftning. Verbum 2003 s 375ff) de motiv som kan döljas bakom de angivna skälen. Då blir det tydligt att saken verkligen gäller en lärofråga. Det är möjligt att det faktum att uppgiften att föredra ärendet endast överlämnats till en jurist utan teologiskt biträde förklarar varför det mer komplicerade resonemanget undviks.

Granskning av underlag och beslut

Det underlag som först sändes till domkapitlet innehåller tillräckligt allvarliga formuleringar för att den bakomliggande lärofrågan ska vara fullt möjlig att analysera. Till det kommer att domkapitlet tidigare haft att behandla den sortens av mig ställda frågor. Hade domkapitlet gått igenom det material som inkom dagen före sammanträdet hade det varit lätt att se hur lärofrågorna preciseras i mitt brev av den 22 april 2000 och därmed är kopplingen till frågorna jag ställde till Växjö domkapitel tydliga.3)

Man kan också notera att det i Bengt-Olof Dikes fråga i kyrkomötet 2000 mycket tydligt framstår att en lärofråga fokuseras - nämligen frågan om kvinnor som präster och om "kvinnoprästmotståndare". Samma sak framkommer av mitt brev av den 9 september 2000, också detta brev i materialet som samfälligheten sänt till domkapitlet. Den arbetssituation jag diskuterat har jag konsekvent relaterat till teologiska frågor, det vill säga just lärofrågor.

Kompletteringen innehåller material som tveklöst ligger under sekretess. Jag avser inte att på någon punkt kommentera den sortens handlingar eftersom jag inte önskar medverka till att sådant som gäller mitt hälsotillstånd ska föras till offentligheten. För min del behövs det inte heller. Också det material som kan och ska ligga öppet ger klara besked om vad saken gäller. Inte minst tydligt blir detta om domkapitlet återvänder till de skrivelser jag tillställt kapitlet tidigare.

Domkapitlet borde av handlingarna insett att frågan har en koppling till frågor som jag ställt just till domkapitlet. (jämför not 3)

När ärendet skulle avgöras lämnade kyrkoherden i Kalmar Peter Lundborg, ersättare i domkapitlet, sammanträdet. Han återkom enligt protokollet sedan ärendet avgjorts. Det står inte bortom rimligt tvivel att kyrkoherden då inte kunde göra sig underkunnig om det fattade beslutet, det som jag inte informerades om förrän strax före klockan 9 den 13 januari. Alltså var det, för det fall han kunnat skaffa sig denna information, fullt möjligt att inkalla presidiet i Kalmar för att fatta beslutet att varsla mig om uppsägning. Detta skedde för övrigt utan hänsyn till den tid som det är möjligt för mig att besvära mig. Med tanke på att kyrkonämnden anför material från februari 2003 ter sig den plötsliga skyndsamheten märklig. Det kan uppfattas som om domkapitlet endast utför ett beställningsuppdrag. Befogenhetsprövningen är betydligt allvarligare än så. Befogenhetsprövningen värnar Svenska kyrkans episkopala struktur gentemot en kongregationalism och slår till sist vakt om prästens omistliga frihet på predikstolen.

Jag noterar att två av domkapitlets ledamöter inför allmänheten gjort tydliga markeringar i den lärofråga saken gäller, en av dem direkt kopplat till min person.4)

Överklagandenämndens beslut i denna fråga kommer otvivelaktigt att få stor principiell betydelse för hur praxis med befogenhetsprövning ska gå till.

Jag vill därför anföra följande:

• Materialet i en komplicerad fråga som denna måste i vart fall också ha granskats teologiskt, inte enbart juridiskt.
• Det är inte heller rimligt att materialet endast föredras. Ledamöterna bör, enligt min åsikt, själva och självständigt ha satt sig in i materialet.
• Genomgången av materialet måste ske under en sådan tidsrymd att den motsvarar frågans komplexitet.
• Det måste finnas en möjlighet för den saken personligt berör att yttra sig liksom den facklige förtroendemannen - regler som hör till varje normal ärendeberedning. Det kan inte vara rimligt att arbetsgivarparten ur sitt material väljer vad som ska ingå i beslutsunderlaget medan motparten står helt utanför och utan möjlighet att granska materialet eller yttra sig över det och för den delen också begära kompletteringar. Rättsregeln är enkel: audiatur et altera pars.
• Skyndsamhet är enligt kommentar till Kyrkoordningen av nöden - men i en fråga där dokumentationen är mer än 10 månader gammal kan det knappast vara rimligt att avgöra frågan i sådan skyndsamhet att domkapitlet först dagen före beslutet tar emot begärda kompletteringar. Det ter sig också egendomligt och för domkapitlet graverande att den som begär befogenhetsprövning i samma stund som domkapitlets beslut offentliggörs för egen del är beredd att effektuera ett varsel om uppsägning.
• "Genomskådlighet" var ett av ledorden när den nya kyrkoordningen beslutades. Svenska kyrkan är en öppen kyrka. Ingenting i det fattade beslutet är, så som det nu fattats, så komplicerat att det fanns skäl att hemlighålla det fram till tisdagen den 13 januari 2004. Allra minst fanns det skäl att hålla det hemligt för den person det främst kommer att beröra.

Jag begär att Överklagandenämnden undanröjer Växjö domkapitels beslut att medge Kalmar kyrkliga samfällighet befogenhet att säga upp mig från min komministertjänst.

Dag Sandahl
Ormesberga
340 36 Moheda

1) Till begäran om befogenhetsprövning hade fogats ett av arbetsgivaren ensidigt underskrivet protokoll från ett rehabiliteringsmöte den 14 februari 2003 samt mitt svar av den 22 februari 2003.

2) Uppsala domkapitel följde dock vanlig rättspraxis när frågan om befogenheten att säga upp komminister Mats Jonsson behandlas. Jonsson fick vid två tillfällen kommentera vad som anförts.

3) Se vidare 2 KL 1999:1 s 64 där det troskyldigt antas att domkapitlet är väl informerat om ett fall som leder till befogenhetsprövning.

4) Skälet till varför jag skulle sparkas sin kontraktsprost våren 1999 har Anders Wejryd långt senare klargjort i en intervju i Dagens Forskning nr 8/2002: "Och Sandahl, kontraktsprost i Mörebygden, folkkärt färgstark, fick småningom sparken och återgick till sin komministertjänst.
-Dom kanske inte trodde att jag menade allvar, säger Anders Wejryd idag. Och här är det bokstavstydligt vad som gäller, det finns inga privata åsiktspaket att plocka ihop för präster i Växjö stift.
- Nej, man har inte rätt till en privat tolkning i kvinnoprästfrågan, inte någon som man offentliggör. Det är en fråga om lojalitet."
Domprost Johan Unger, Kyrkans Tidning 6 februari 2003 delar uppenbarligen bedömningen: "Vissa är lojala mot Svenska kyrkans ordning och samarbetar, även om de har sina teologiska tvivel. De har hemortsrätt. Men andra vägrar att samarbeta. Det kan inte tolereras. Gränserna i Svenska kyrkan är vida, men där går de." Och: "Teologin tvingar oss att gå vidare på den inslagna vägen. Villkoret för samexistens är samarbete." Så enkelt berövas jag min hemortsrätt i Svenska kyrkan - helt i strid med vad Svenska kyrkan sa när jag prästvigdes.