2002-01-27

Svenska kyrkans ansvarsnämnd för biskopar
c/o Eva Wendel
Malmö Tingsrätt
Box 265
201 22 Malmö

En biskop får inte i avsevärd mån skada det anseende en biskop bör ha.(KO 30 kap 5 §)

För en biskop, liksom för varje kyrkokristen, måste Jesusordet gälla: Ja ska vara ja och nej ska vara nej. (Matt 5:37) Åttonde budet ska inte heller ses som dekoration utan beskriver ett rätt sätt att leva "coram Deo et coram hominibus", för att uttrycka saken kyrkligt.

Anders Wejryd, som sparkade mig som kontraktsprost våren 1999, har långt senare i en intervju i Dagens Forskning nr 8/2002 gjort reda för sina motiv. Jag citerar från artikeln:
"Och Sandahl, kontraktsprost i Mörebygden, folkkärt färgstark, fick småningom sparken och återgick till sin komministertjänst.
Dom kanske inte trodde att jag menade allvar, säger Anders Wejryd idag.
Och här är det bokstavstydligt vad som gäller, det finns inga privata åsiktspaket att plocka ihop för präster i Växjö stift.
-Nej, man har inte rätt till en privat tolkning i kvinnoprästfrågan, inte någon som man offentliggör. Det är en fråga om lojalitet."

Efter detta uppseendeväckande uttalande skrev jag ett inlägg i Smålandsposten (4 maj 2002) sedan jag med MarieLouise Samuelsson kontrollerat att citaten verkligen var autentiska. Insändaren fick rubriken Är det en fråga om lojalitet? En biskop har självfallet ingen skyldighet att läsa dagstidningarna men skulle frågan ställas till Anders Wejryd om han läst inlägget, nödgas han besvara denna fråga jakande. Han har läst. Men han dementerade inte. Eftersom han också haft manuskriptet till artikeln för påläsning och gjort några korrigeringar men i övrigt av författarna uppfattats vara nöjd, hade det då varit svårt att dementera. Det inser också jag.

Jag skrev vidare ett inlägg i Dagens Forskning (nr 10, 13-14 maj 2002). Det är alls inte säkert att Anders Wejryd läste detta men spårlöst gick inte min kommentar det svenska kyrkolivet förbi. I denna artikel avvisade jag bland annat att ämbetsteologin skulle kunna kallas "en privat mening".

Även kyrkoherde Håkan Albinsson fann anledning att fråga Anders Wejryd om citatet i ett brev (brevet endast daterat juni 2002, hur det diarieförts av Anders Wejryd vet jag inte). Albinsson utlovades visserligen flera månader senare muntligen att få ett skriftligt svar men något sådant brev har aldrig kommit honom tillhanda. Wejryd måste alltså vara fullständigt klar över att hans uttalande väckt reaktioner.

Domprost Johan Unger, Kyrkans Tidning 6 februari 2003, delade tydligt sin biskops bedömning – också efter denna artikel fanns det möjlighet för Wejryd att markera distans men så skedde inte.1)

I sak är det helt tydligt vad som avses. Detta är inte alls någon orimlig uttolkning av den kyrkopolitiska eller, möjligtvis, teologiska hållningen bakom gällande kyrkoordnings stadganden. Arbetsrättsligt markerar ordvalet att det är läge för avskedande – och det var, som framgått, en kommentar till att jag fått lämna min kontraktsprosttjänst. Biskopen varnar uppenbart andra präster. Att hans anklagelse om illojalitet av flera präster i stiftet bara kan uppfattas som en kränkning av de präster som avses, både personligt och professionellt, är självklart.

Nu uppstår emellertid ett annat läge när frågan ställs till Växjö domkapitel om jag kan sägas upp från min komministertjänst. Om Wejryd (med instämmande av domprosten Unger) hävdat vad han tidigare offentligt uttryckt, hade alla insett att saken som skulle avgöras i Växjö domkapitel den 9 januari 2004 gällde en lärofråga. Nu måste det på allt sätt undvikas att frågan kommer att handla om lära – för att den ska kunna hanteras lokalt måste den reduceras till att handla om "personliga skäl". Domkapitlets ordförande är väl införstådd med vad saken gäller – Andra kyrkolagsutskottets konstaterande gäller fullt ut men får en annan innebörd än vad utskottet tänkte. Wejryd måste nu säga något annat. Det gör han också.

Alltså heter det i kommentarerna efter det att domkapitlet i Växjö slagit fast att Kalmar kyrkliga samfällighet har befogenhet att säga upp mig att det ska kunna få finnas kvinnoprästmotståndare i Svenska kyrkan och att dessa ska kunna få tjänstgöra. På frågan om det finns utrymme för oliktänkande svarar Anders Wejryd i Smålandsnytt den 13 januari 2004 ett klart "ja" – för annars, menar han, skulle Dag Sandahl inte varit präst (vilket är en för den initierade rätt uppenbar glidning i resonemanget, men låt gå). Wejryd konkluderar: "Det finns rum för en sådan präst som Dag Sandahl. Det vill vi att det skall göra."

Det är alltför uppenbart varför Wejryd, som tidigare stämplat präster med min insikt som illojala, nu på allt sätt måste mörka och hävda något annat. Sammanhanget är detta att hade Wejryd i samband med befogenhetsprövningen den 9 januari i Växjö domkapitel upprepat sin mening från intervjun i Dagens Forskning hade Kalmar kyrkliga samfällighet inte ägt befogenhet att säga upp mig. Då hade saken fått prövas som en lärofråga i Växjö domkapitel – och det är det sista någon biskop ville önska sig.

En biskop har inte att utminutera konjunktursanningar, de sanningar som är de politiskt eller kyrkopolitiskt för dagen lämpliga.

Har då Anders Wejryd genom sina uttalade konjunktursanningar "i avsevärd mån skadat det anseende en biskop bör ha"? (KO 30 kap 5§ punkt 4)

Att hans båda uttalanden strider mot varandra är evident. Att han uttalat sig så som det varit kyrkopolitiskt lämpligt är ställt utom fråga. Det är just detta som skadat det anseende en biskop bör ha ty en biskop som talar konjunktur talar inte sanning och det är, för att använda kommentaren till Kyrkoordningen, uppenbart något som handlar om oacceptabel livsföring. (Kyrkoordning för Svenska kyrkan – med kommentarer och angränsande lagstiftning, Verbum 2003 s 357-358)

Kyrkoordningen ger klart besked vad som ska ske med en biskop som skadat det anseende en biskop bör ha.

Att Anders Wejryd efter att ha förklarats obehörig att utföra kyrkans vigningstjänst och efter att ha återkallt sina yttranden och förbehållslöst bett dem som drabbats av hans allvarliga påståenden om illojalitet, en kränkning både i det personliga och professionella, om ursäkt åter kan förklaras behörig är det för mig särskilt angeläget att understryka. (KO 30 kap 6 §)

Jag ber därför Ansvarsnämnden att pröva om biskop Anders Wejryd genom sina olika och uppenbart motstridande uttalanden i avsevärd utsträckning skadat det anseende en biskop bör ha.

Dag Sandahl
Ormesberga
340 36 Moheda

1) "Vissa är lojala mot Svenska kyrkans ordning och samarbetar, även om de har sina teologiska tvivel. De har hemortsrätt. Men andra vägrar att samarbeta. Det kan inte tolereras. Gränserna i Svenska kyrkan är vida, men där går de." Och: "Teologin tvingar oss att gå vidare på den inslagna vägen. Villkoret för samexistens är samarbete."